Man lär så länge man lever...
och ja, jag lär mig nåt varje dag, nästan.
Och det man lär sig gäller det att förvalta på ett bra sätt. Idag tog jag tex tillfället att prata av mig och vips så kändes inte allt så jobbigt och dåligtsamvetemässigt längre.
Även om man vet vad man vill och vad man tycker så är det ibland svårt att få tiden att räcka till samtidigt som man ska känna att det man gör är bra. Idag insåg jag att även den bäste inte alltid vet och kan allt, man kan improvisera och klara sig ganska bra ändå.
Just nu rullar livet på, inte så skitfort, men ändå så pass fort och mycket att tiden att hinna varva ner, hitta energi och bara vara blir ganska liten. Jag älskar verkligen att bara vara hemma, kan vara hemma nästan jämt och ändå hitta på saker att göra. Allt efter att tiden går så kommer så sakteliga energin tillbaka och nåt liggande projekt blir avslutat. Nu har jag världens bästa jobb också, vilket ger mig en kluven känsla emellanåt. Jag måste stoppa mig själv och inse att jobbadatorn inte måste vara på till efter åtta på kvällen och att man kan stänga av telefonen. Ändå finns det alltid mer man kan göra!
Nu har jag stängt av jobbdatorn, men inte telefonen. Tror att jag ikväll ska ägna mig åt mig själv vilket kommer att innebära tona håret, fila naglar och sen lägga mig tidigt… det där sista kan bli ett problem. Att komma isäng på kvällen är jag sämst på och mornarna är alltid ett töcken av trötthet. Beundrar min man som nästan alltid kliver upp före fem och ändå orkar vara uppe med mig till efter elva.
Borde kanske ropa in sonen men han har så ofantligt roligt ute att jag faktiskt kan tänka mig att värma på hans middag senare. Vill inte avbryta en rolig lek. Vem minns inte när man själv var liten och man blev inkallad för mat och sen var den där roliga känslan helt borta när man kom ut igen. Äntligen verkar han vara piggare och imorgon blir det stoj och lek på fritids för hans del.
