Har insett hur otroligt...
viktiga helgerna är för min överlevnad. Dom måste blandas med omsorg, mycket vila och lite roliga och ovardagliga saker. Har haft en sån helg nu men känner mig tyvärr inte så särskilt utvilad. Ska bli härligt med landet några dagar, åker redan onsdagkväll.
En kort men intensiv vecka väntar, eller vecka, dagar låter bättre.
Theodor har om igen somnat i vår säng… Tror att vi måste bli mycket bättre på nattningen. Det kanske kan få honom att somna och sova på rätt ställe, värt ett försök. För övrigt är han en blandning just nu, mycket charm men också gråt och tandgnissel så fort det inte blir som han vill. Lika fort som tårarna kommer, lika fort är dom borta och man står som ett stort mulligt frågetecken och undrar vad som hände. Idag bröt han ihop för att han inte fick en ny cykel…eh han har en ny cykel. Sen bröt han ihop för att han skulle komma in…eh alla andra skulle också in. Det handlar hela tiden om att lirka, hålla humöret uppe och bara låta ilskan rinna av honom och så kramas förstås, massor även om han inte vill. För efter en stund så vill han och då tror jag att han faktiskt velat hela tiden. Fick hitta på nåt roligt då när han inte ville gå in, vi gömde oss ute på parkeringen och väntade in pappan som sen blev skrämd av två framspringande gapskrattande familjemedlemmar. Haha, det var roligt och vi hade det rätt mysigt när vi satt ute på ett staket och tryckte nån kvart eller så innan pappan behagade komma med bilen. Theodor smakade på granskott men det var ingen höjdare, och tänk vad det ska stickas i rumpan när dom ska ut, sa jag. Perfekt 6-års skämt kan jag lova.
Näpp, gonatt alla!
