Det är tur...
att viljan finns!
Viljan att klara av och orka, annars vet jag inte hur det skulle gå. Fick en underbar pratstund med en kollega idag, en som jag inte träffar varje dag men tycker mycket om. Hon förstod precis hur det är för mig just nu för att hon själv varit där. Det var så skönt att få höra!
Om jag bara sorterar alla känslor, hur det känns alltid så kommer jag igenom det här också. Jag måste det och jag kan inte tänka mig nåt annat. Men vägen man går på är full med hål, rätt underminerad av känslor som skulle kunna liknas med skyfall. Men jag räknar alla bra stunder och sträckor, då gruset under fötterna känns behagligt och tryggt, då huvudet tänker bra tankar och tar dom till sig. Så som det ska vara nästan jämt.
